BALI 8/5
Efter Kuta beach var tanken att vi skulle aka till Nusa Dua som skulle vara lite mindre turistigt men finare strander! Da sa hotellmanagern dar vi bodde till oss att det bara var femstjarniga hotell dar, sa att vi skulle aka en liten bit utanfor istallet. Det gjorde vi, men det slutade med att vi fick ett rum dar jag hade kiss pa hela lakanet, gabbi hade blod pa sitt. Det var nog inte stadat pa 1 ar ungefar.. Toaletten gick inte att spola, det var kryp overallt och skitackligt. Slutar med att vi sover i samma sang med tva handdukar som tacken.....
Dagen efter skulle vi som tur var bli upphamtade typ 6 pa morgonen for att aka till Gili islands. Nu har jag varit pa Gili i ungefar 2 dagar, bor jaaaaaaaatttefint, hyffsat pris. Men allt ar dyrare har kanns det som. Betalar ungefar 160 svenska kr per natt och vi har AC, platt-tv, pool, uteplats, riktigt frasch toalett och dusch som ar under himlen, dubbelsang, frukost och dem tvattar till oss nar vi vill! Idag var vi ute och snorklade fran kl 10 till 3, sag massa skoldpaddor och jattefina fiskaaaaar :) I samband med det sa akte vi till dem andra Gilioarna ocksa och at lunch pa en av dem, som sagt sa bor vi pa den storsta som heter Gili Trawangan.
Nu har det gatt exakt 1 vecka sen vi lamnade Sverige, och vi mar val egentligen jakligt bra. Forutom lite forstoppningar, urinvagsinfektioner, svampinfektioner, skoskav och lite missbildningar...
Dagen efter skulle vi som tur var bli upphamtade typ 6 pa morgonen for att aka till Gili islands. Nu har jag varit pa Gili i ungefar 2 dagar, bor jaaaaaaaatttefint, hyffsat pris. Men allt ar dyrare har kanns det som. Betalar ungefar 160 svenska kr per natt och vi har AC, platt-tv, pool, uteplats, riktigt frasch toalett och dusch som ar under himlen, dubbelsang, frukost och dem tvattar till oss nar vi vill! Idag var vi ute och snorklade fran kl 10 till 3, sag massa skoldpaddor och jattefina fiskaaaaar :) I samband med det sa akte vi till dem andra Gilioarna ocksa och at lunch pa en av dem, som sagt sa bor vi pa den storsta som heter Gili Trawangan.
Nu har det gatt exakt 1 vecka sen vi lamnade Sverige, och vi mar val egentligen jakligt bra. Forutom lite forstoppningar, urinvagsinfektioner, svampinfektioner, skoskav och lite missbildningar...
PUSS och KRAAAAM!
BALI 5/5
Flygresan var riktigt harlig. Vi trodde att det skulle bli lite drygt med sa lang tid pa flygplanet men icke! Vi mellanlandade i Istanbul, Singapore och Jakarta innan vi antligen kom fram till Bali! Dar fick vi vanta i ungefar en halvtimme innan var skjuts kom... Forsta hotellet var sjukt dyrt, men funkade anda bra, det var frascht och hade en fin pool. Efter 2 natter sa bytade vi till ett billigare efter att ha pratat med andra om vad deras boende kostar. Vi gick runt och hittade ett annat fint hotell med pool och frascha rum for lite billigare peng, sa det blev det. Och inatt sover vi pa nasta stalle som tydligen var ANNU billigare, ett Deluxe rum med Ac, balkong, pool, varm vatten, mosaik pa toaletten, glansande stengolv och en sktistor dubbelsang.... DET AR SJUKT!!!! Detta kostar typ 340 000 rupiah vilket blir typ 290 kr for bada per natt. :)
Forsta natten vi kom dit traffade vi ett gang pa 4 svenska killar som vi har hangt med, 2 fran sthlm och 2 fran staffanstorp?! Nu har vi aven uppgraderat oss till australienare och norrman.. Vi festar och dansar till Avicii ''levels'' tillsammans med balineser. DEM AR GALNA! men det ar ju vi ocksa..... hihi.
Det vi annars hittar pa ar ju, sola, bada, festa, chilla. Vi har fatt oss ett stammisstalle, en sportbar som ar fylld med killar. Dessutom gillar jag att sjunga falskt pa scenen med ett musikband sena natter tillsammans med australienaren...
Livet leker helt enkelt har borta. Chillar helkroppsmassage i en timme for 40 kr och prutar ner allting vi koper med minst 2/3..
Forsta natten vi kom dit traffade vi ett gang pa 4 svenska killar som vi har hangt med, 2 fran sthlm och 2 fran staffanstorp?! Nu har vi aven uppgraderat oss till australienare och norrman.. Vi festar och dansar till Avicii ''levels'' tillsammans med balineser. DEM AR GALNA! men det ar ju vi ocksa..... hihi.
Det vi annars hittar pa ar ju, sola, bada, festa, chilla. Vi har fatt oss ett stammisstalle, en sportbar som ar fylld med killar. Dessutom gillar jag att sjunga falskt pa scenen med ett musikband sena natter tillsammans med australienaren...
Livet leker helt enkelt har borta. Chillar helkroppsmassage i en timme for 40 kr och prutar ner allting vi koper med minst 2/3..
PUSSS & KRAM FRAN BALI!
Dags för avresa
Den här bloggen kommer fungera lite som resedagbok! Så ofta jag kan, har tid och orkar ska jag uppdatera här om vad vi gör, har gjort och gör just då.
Nu har jag packat helt klart. Det är nämligen snart dags för att köra över bron till Köpenhamn och sätta sig på planet som mellanlandar i Istanbul, Jakarta och till sist framme på Bali! Planet lämnar Köpenhamn 18:05, vi är i Istanbul vid 22:15. Därefter avgår nästa vid 00:40 och är framme 18:20 i Indonesien, kort väntan innan nästa går 20.55 och framme på Bali är vi den 2 maj kl 23.40. ÅH, längtan alltså! Hoppas flygresan går bra... är ju som sagt ganska flygrädd, men om inget hindrade mig att flyga till Sydafrika (med sjukt mycket turbulens) så kan väl inte detta heller vara så farligt?
PUSS & KRAM!
Nu har jag packat helt klart. Det är nämligen snart dags för att köra över bron till Köpenhamn och sätta sig på planet som mellanlandar i Istanbul, Jakarta och till sist framme på Bali! Planet lämnar Köpenhamn 18:05, vi är i Istanbul vid 22:15. Därefter avgår nästa vid 00:40 och är framme 18:20 i Indonesien, kort väntan innan nästa går 20.55 och framme på Bali är vi den 2 maj kl 23.40. ÅH, längtan alltså! Hoppas flygresan går bra... är ju som sagt ganska flygrädd, men om inget hindrade mig att flyga till Sydafrika (med sjukt mycket turbulens) så kan väl inte detta heller vara så farligt?
PUSS & KRAM!
Nu är det så nära!
Kommer att spendera morgondagen som så många andra ungdomar - Lund är destinationen. Påbörjas med en finfin frukost vi köper med oss och smaskar i oss under dagen. Vidare på kvällen är inget bestämt ännu, vi får helt enkelt se vart vinden för oss! Malmö förmodligen.
Sedan är det bara 1 dag kvar tills jag åker på efterlängtad semester.... :) Ska bli grymt skönt, äntligen hihi!
Godnattis!
Sedan är det bara 1 dag kvar tills jag åker på efterlängtad semester.... :) Ska bli grymt skönt, äntligen hihi!
En bild från förra året vid ungefär samma tidpunkt, då befann jag vandrandes på Madrids gator!
Godnattis!
Novellen: Klara, del 4.
Del 4 av 4.
Till slut, två timmar senar kommer en lkare fram till Klara och pappa med en lugn gångstil.
- Klara och Göran Bertilsson? Frågar han, läkaren som är äldre och ser ut att ha en hel del livserfarenhet.
- Ja, säger de och går efter honom in på ett rum som är fullt av hyllor på väggarna, pärmar liggandes på skrivbordet och tre stolar stående mitt i rummet. Klara och pappa slår dig ner på två stolar och läkaren mittemot på den tredje.
- Jag måste tyvärr meddela att er fru och mamma har avlidit under operationens gång, säger han lugnt och säkert.
Klaras tårar bränner hårt innanför ögonlocken och allting kommer med ett gällt skrik i förhoppning om att han inte talar sanning. Hon springer ut ur rummet, genom väntrummet och ut mot utgången. Det rusar folk efter henne, men hennes förtvivlan knäcker allt. De kommer ikapp henne och pappa springer snyftandes längs parkeringen emot Klara. Där står de, kramandes mitt på parkeringen med tårar som rinner nerför kinderna och högljudda hulkningar kommer ifrån båda. Så nära har Klara aldrig varit sin pappa, så nära intill har han aldrig stått.
Det är otroligt det som händer, Klara har aldrig trott att det kan hända. Det händer bara i fantasier, drömmar, sagor, filmer tycker hon, men tydligen inte eftersom detta är verklighet. Vad ska hon göra? Hur ska hon kunna gå vidare i sitt liv med detta? Allting händer på ett ögonblick, hur kan det vara möjligt? Så fort? Det är tankar som kommer upp i Klaras huvud när de har sagt adjö av mamma uppe på sjukhuset efter Klaras chockutbrott
Pappa och Klara blir hemkörda till huset som aldrig har känts så tomt förut som det är denna sena sommareftermiddag.
Hennes förtvivlan har tagit över henne själv och hon vet inte hur hon ska göra för att gå vidare, det finns ingen utväg. Allting är svart och det enda hon gör är att gråta ut allting som så länge har varit inom henne. Men att förlora någon så nära kan göra att man vinner någon annan nära. Så är det för Klara. Hela hennes värld är förstörd. Så långt ner i sorgerna har hon aldrig varit förr, det är fruktansvärt hemskt. Tårarna har aldrig runnit så många dagar i sträck förut. Att sakna någon så mycket kan ta så mycket kraft från en, det är en bit av hennes hjärta som inte finns kvar. En bit fattas och kommer alltid att göra det.
Men det finns en del som också har fattats innan, men som nu har kommit tillbaka. Hennes egen pappa. Han har tagit tillbaka den fadersroll som han alltid har haft, men inte levt upp till. Nu är det han som vet allting om Klara, det är inte längre som det var innan utan det har nu blivit enklare för henne. Hon uppskattar sina vänner och sin familj så som hon aldrig har gjort förut. Varje dag hon lever kan vara den sista. Så lev för dagen och låt ingen hindra dig från det du verkligen vill göra, och gör det du vill göra fort. Annars kanske det redan är försent.
Slut!
Novellen: Klara, del 3.
Del 3 av 4.
Nu är det två timmar kvar tills Klara och pappa ska åka och Klara bestämmer sig för att titta på TV en stund istället för att lägga sig och sova. Så trött som hon är, så är det omöjligt att hålla ögonen öppna. Så hon slumrar till.
Pappa kommer in klockan 12 och väcker Klara med en lätt puss på högra kinden. TVn stor fortfarande på och Klara trycker på fjärrkontrollen så att den ska stängas av. Nu klär hon på sig sina vanliga ljusblå jeans och sin naturvita kofta som passar bra till sommarvädret. Hon orkar inte sminka sig utan går direkt ut på uppfarten där den roströda Forden står, med pappa i förarsätet, och väntar på henne. Avfärden mot sjukhuset startar. Den här vägen från deras hus till sjukhuset har aldrig varit lika lång som den var idag, i alla fall upplevde Klara det så.
De får inte träffa mamma innan operationen utan de ska träffa henne efteråt. Pappa och Klara väntar i väntrummet på besked om hur det går med operationen som ska ta fyra timmar att genomföra. Väntan blir lång, det kommer folk och det går massvis med folk hela tiden. Aldrig en stilla stund. Det är inte något speciellt lugnt ställe, men ändå så sitter Klara och drömmer sig bort i sina egna tankar. Hon stirrar rakt på den ljusgula väggen mittemot där de sitter på de mörkgröna och hårda soffliknande stolarna. Hennes tankar faller på hennes pappa, att hon inte har tillbringat så mycket tid med honom alls. Han har inte varit hemma så mycket, inte pratat så mycket med Klara och vet inte det som mamma vet om henne. Han kan inte namnen på hennes kompisar, vet inte vilka killproblem hon har eller vilket ämne i skolan som hon avskyr mest. Han har aldrig varit där för Klara när hon har behövt prata med någon. Eller ja, pappa kanske har funnits där, men mamma har alltid funnits närmre. Men hon ska inte skylla allt på pappa heller, men det är mycket som de båda skulle kunnat göra bättre för deras relation.
Det dunsar till, en stol tycks ha välts, men Klara märker att hon har somnat till och hon ser hastigt på sitt guldiga armbandsur. Det är bara en halvtimme kvar till operationen ska vara klar. Tiden går fort men det kommer aldrig någon läkare. Pappa stirrar på Klara och Klara ser i ögonvrån att han är orolig.
Det är hon också.
Fortsättning följer imorgon..
13:39
Har varit och köpt de sista sakerna inför resan idag med Gabriela och Malin. Efter det åkte vi till forex för att växla pengar, och detta är första gången jag är miljonär... 5 miljoner fick jag, härligt va?! ;) Nu sitter jag hemma, ska bara äta lite innan jag drar vidare till jobb.. När jag slutar ikväll är det bara att stressa iväg till Slagthuset där jag ska dansa hela natten lång med mina fina vänner! ♥
Novellen: Klara, del 2.
Del 2 av 4
Pappa tittar fundersamt på henne och säger sedan:
- Vad visade de då?
Det blev tyst och Klara har nästan glömt bort att mamma hade varit på sjukhuset den där eftermiddagen för två månader sedan, en blåsig vårdag.
- Det visade positivt, det är positivt för cancer, säger mamma då med gråten i halsen som kryper sig fram.
Pappas ögon blir tårfyllda och sakta rinner det en tår nerför hans kind. Klara vet varken från eller till, eller hur hon ska reagera. Hon hoppar upp i mammas knä och sitter där och bara kramar om henne. Pappa kommer också, så där sitter de alla tre och kramar om varandra. Samtidigt drar Klara in doften av sin mammas parfym som ger henne så många minnen. På allas kinder rinner det tårar av sorg och förvirring. Bara blotta tanken på att Klaras mamma har en sjukdom som vill förstöra henne, är skrämmande. Veckan därpå går Klara inte till skolan, hon orkar inte med alla, att de ska fråga varför hon gick iväg den kvällen vid havet eller varför hon inte har hört av sig. Hon får massvis med telefonsamtal hem som är från kompisar som undrar hur det är med henne, men hon vill inte svara, orkar inte svara. Det är som om den kvällen har sugit ur all energi hon haft i kroppen och inte vill att hon ska fortsätta kämpa längre. Men sen tänker hon på att mamma kämpar ju varje dag, för att få träffa henne och vara med ett tag till. Även om Klara genomskådar henne totalt när hon försöker vara pigg och glad där i sjukhussängen på sjukhuset som Klara har börjat besöka regelbundet. Det gör henne så sorgsen att se mamma ligga där på en vit sjukhussäng, i en vit sjukhusrock som säkert är använd av fler hundra personer före henne. Hon ser ensam ut, och hon blir bara mer och mer mager efter varje lång dag som går. Hennes hy är nästintill kritvit och hon är lite gråmelerad runt ögonen, som om hon inte har fått tillräckligt med sömn. Hennes kastanjebruna hår har börjat glesna sedan ett par dagar tillbaka.
Klara sitter upp i sin egen säng och tänker på vem som då ska laga maten hemma på kvällarna, pappa lagar ju inte alls lika god mat som mamma, ingen kan det. Det är som om mamma använder någon speciell krydda som är helt gudomlig, som inte existerar i verkligheten. Klara hör trappstegen knarra och då kommer pappa in, han sätter sig på sängkanten som sjunker ner en bit.
Klara sitter upp i sin egen säng och tänker på vem som då ska laga maten hemma på kvällarna, pappa lagar ju inte alls lika god mat som mamma, ingen kan det. Det är som om mamma använder någon speciell krydda som är helt gudomlig, som inte existerar i verkligheten. Klara hör trappstegen knarra och då kommer pappa in, han sätter sig på sängkanten som sjunker ner en bit.
- Jag har precis pratat med sjukhuset, säger han lugnt.
Han ser ovanligt lugn ut, men det är någonting på honom som är fel. Fortfarande sitter Klara tyst utan att säga ett ljud.
- Okej, säger hon till slut.
- Hon ska opereras imorgon eftermiddag, säger pappa.
Det lägger sig något som en dimma i rummet, något skrämmande och samtidigt sorgligt.
- Var klar klockan halv ett, för då åker vi till sjukhuset, säger pappa till Klara. Sedan går han ut från rummet och Klara hör hans fötter än en gång nudda vid trappstegen så de knarrar när han går mot nedervåningen.
Fortsättning följer imorgon..
Godmorgon sunshine!
Solen lyser idag och det är varmt ute. Poolen i trädgården öppnades officiellt igår också, så nu är sommaren verkligen bara runt hörnet! Trots detta ska jag stå inomhus och jobba mestadels av dagen och dessutom inatt.. inte speciellt kul alls. Har några småsaker att fixa senare idag också med packningen, sen är jag snart klaaar :)
Puss & kraaaaam!
Novellen: Klara, del 1.
DEL 1 av 4
- Kom hit, Klara! Du ska få se något roligt!, ropar Lina nerifrån havskanten. Klara går ner mot stranden och lämnar de andra vid grillen bakom sig. Hon hinner inte gå långt förrän det börjar ringa i hennes jeansficka. Mobilen fick hon förra vecken, så hon har inte riktigt vant sig vid ringsignalen än. Det står ”mamma” på displayen och hon trycker på svara.
- Hej, det är Klara, säger hon.
- Hej Klara, det är mamma. Jag behöver prata med dig, det är viktigt. Kan du komma hem? Säger mamma med en liten osäkerhet och med mjuk röst.
- Jaja, visst. Jag kommer, sa Klara lite förvirrad.
Innan hon tar cykeln som står lutad mot kioskväggen, så ropar hon ner till Lina:
- Jag måste dra hem, vi ses imorgon!
Hon får inget svar, så hon hoppas att hon märker det.
På vägen hem ränker hon på vad det är som mamma vill prata om. Klara kommer inte på någon vettig förklaring utan fortsätter att cykla på. Cyklar förbi Sannas hus, Fannys hus och kommer äntligen fram till hennes eget hus. Hon märker knappt hur häftigt hon andas, förrän hon kommer fram till ytterdörren där mamma står. Hennes ögon är glansiga och rödspruckna, kinderna våta och hennes hållning är inte den bästa. Det tar ett tag innan Klara kan fråga vad om är fel.
- Vad är det som har hänt? Mamma vad är det för fel?
- Ja.. Jag… vet inte…, stammar hon fram tillslut.
- Var är pappa då, är inte han hemma? Säger Klara fort.
- Jag har ringt honom också. Han är på väg hem från jobbet nu, säger mamma.
I det ögonblicket svänger vår gamla roströda Ford upp på uppfarten i en fart där man hade kunnat gå bredvid i samma tempo. Pappa sitter i bilen och kliver ut direkt när bilen står still. Alla tre får in i vardagsrummet och sätter sig ner bland ljusa väggar, med tavlor och hyllor, på en beige skinnsoffa. Mamma började gråta. Klara undrar varför pappa inte har sagt någonting än. Men hon håller det inom sig, hon ser på mamma som börjar öppna munnen, utan att få ut något ljud. Men nu kommer det.
- Jag har fått mina testresultat från sjukhuset, säger mamma långsamt och försiktigt.
Fortsättning följer imorgon...
Skriven 2007 som en högstadieuppgift.
Skriven 2007 som en högstadieuppgift.
