Först och främst nu tänkte jag berätta för er lite om mina framtidsplaner eller drömmar kanske man borde säga? Jag har 2 sorters planer i mitt liv, den ena lite ''drömaktig - dvs. väldigt liten sannolikhet att det blir så'', eller den andra som är '' realistisk, dvs. att det är ganska stor sannolikhet att detta skulle kunna gå vägen för mig''.
Hoppas ni orkar läsa om detta.
Jag har alltid velat bli känd, men inte genom något fiasko liksom, utan för något Bra jag har gjort. Jag vill ha ett yrke där man tjänar bra med pengar och där jag har mycket över att ge till välgörenhet.

Min drömaktiga plan:
Jag har sedan länge tillbaka älskat att sy kläder, att rita hur jag vill att det ska se ut, åka och köpa tyger och annat material och sedan få sy ihop allting själv till resultatet. Ofta blir resultatet bra, men jag lär mig varje dag nya saker och får lätt inspiration genom att bara leva. Samtidigt som mitt drömyrke gärna skulle vara att bli en världskänd designer och att få designa och sy kläder åt kända ansikten på röda mattan. Det skulle vara helt fantastiskt. Att komma in i den branschen är extremt svår, och jag har väl lite tänkt mig att kanske få ha detta som en hobby istället, fast om jag får chansen en dag att få göra något av det jag önskar, så kommer jag antagligen ta den. Jag vill att mitt liv ska präglas av glitter och glamour - men på ett bra sätt. Att jag kan förändra världens fattigdom, få min åsikt hörd genom att vara en makthavare inom modebranschen.

Min realistiska plan:
Efter jag har gått ut gymnasiet resa runt i världen och besöka varje världsdel under ett år. När jag sedan är tillbaka i Sverige ska jag gå en journalistutbildning och sedan får jag väl arbeta mig upp till de högre dagstidningarna. Under tiden som journalist kommer jag även att vara väldigt politisk aktiv och vid ca 30-35 års ålder ska jag sitta i riksdagen och försöka förändra världen till det bättre eftersom jag har så mycket åsikter. Vid mina 40-50 år ska jag skriva en bok, funderar på någon sorts självbiografi där jag berättar allt från min barndom till hur gammal jag nu är då. Hade inte varit fel att skriva lite fler böcker, och sedan få nobelpriset i litteratur?

Vissa saker i mina planer kan verka hyffsat orealistiska medan jag syftar lite på helheten hur jag vill att mitt liv ska se ut.
Min stora plan är väl att få min röst hörd och att få världen att inse de problem som vi inte ser.

Och dvs. jag har ju redan börjat. Ni som vet om modevisningen jag, kim och lidia ordnade, - alla pengar vi fick in därifrån har oavkortat gått till familjen i boken 'the wind of hope in the valley of death' som bor i Sydafrika. Och jag tycker det är bättre att hjälpa enskilda familjer som man vet kommer ha mer nytta av pengarna, än att bara skicka pengarna till en organisation där man inte vet var pengarna går till. Nu har vi kontakt med den här familjen genom journalisten som skrev boken, och vi vet att pengarna har gått till de 12-15 barnens skolgång och mat.
Och sedan att vi ställde upp på en mässa att hålla en presentation för lärare i malmö om vad vi hade gjort och få deras respons på allting. Att få dem att reagera och att göra någonting istället för att sitta och tänka 'ja.. någon måste ju göra något', så vi gjorde det och berättade om det så att dem också blev inspirerade. Alla kan.
Vi var 2 tjejer, jag och Lidia 15 år gamla, som träffades i augusti när gymnasiet började och efter 2 veckors lärakännande i skolan så bestämde vi att vi skulle ha en modevisning för välgörenhet. Kim hängde på och vi blev 3 stycken som planerade och la säkert minst 20 h i veckan i 5-6 månader för att få det att fungera tillslut.


Jag. programledare på Modevisningen.

Här är vi 3 som planerade ihop allting.


Affischen som var uppsatt överallt i alla butiker osv.




Här är jag och Lidia i Riksdagshuset! Vårt framtida kontorshus?